Det blir inte alltid som man tänkt sig...
Resan till Helsingborg gjordes typ enbart för att hämta hem en liten tös.. Alla som väntar på att hämta hem en ny jycke vet hur det känns, det lixom pirrar lite i magen, och man planerar i huvudet vad man ska göra och allt sånt där.. Många gånger kan det första tiden bli lite körig och nästan jobbig, det är ju en helt ny individ som man inte känner, man vet ju inte alls hur den är.. Den där köriga och lite jobbiga tiden hade jag velat ha nu.. Istället fick jag ett jävla HELVETE..!!!
Jag ska försöka att fatta mig så "kort" som det går..
Jag pratade med K´s ägare i telefon, fick förklarat för mig att hunden är si och så här.. Marina som känner personen i fråga, OCH har träffat hunden (och familjens andra 4 hundar) innan förklarade K som vilken normal hund som helst..
Jag gjorde mkt utställningsplaner, Det skulle ju bli så otroligt bra..!!
Tiden gick och det blev dags att åka till Helsingborg.. Resan dit var bra, och allt gick smidigt.. Checkade in på hotellet och drog till ägaren för att träffa K.. Väl på plats såg vi inte mycket av henne då hon mest gömde sig då ägarens syster var där med sin dryga och hetsiga amstaff som inte kunde låta lilla K vara ifred.. Och när amstaffen var ute ur bilden så klängde K mest på ägarens dotter..
Men ägaren förklarade att K är PL-fri och en väldigt lugn och enkel hund, det är ingen kompliserat med henne, typ..
Klockan blev mycket och vi drog tillbaka till hotellet..
Dagen efter var det dags för utställning innan vi åkte hem.. K var där, och var lite klängig och stod mest still och bara var, ja om inte dottern igen hade K i famnen dvs. Där var hon mest, som en liten accessoar nästan.
varken jag eller Marina reagerade vidare mkt på hennes beteende då, det var ju folk och hundar precis överallt, och vissa gjorde utfall till höger och vänster, klart att en liten skit kan bli lite osäker eller låg..
Hundarna ställdes och vi packade in oss i bilen för att åka hemmåt.. Vägen till bilen var en pers.. Mycket att släpa på, samt en hund (K alltså) som inte riktigt ville gå, det blev en del släpande, en del stannande, en del lockande, en del fräsande. Men vi kom fram till bilen och kunde bege oss.
Vi stannade efter vägen på ett ställe och lät hundarna pinka.. Pysen pinkade lite här och där, K gick bara i hans fotspår, men kissade inget.. -Jaha sa jag, skyll dig själv du!
In i bilen igen, och åka vidare..
Vi kom fram till Marina och hon och Pysen droppades av och jag fortsatte min resa hem.
Redan DÄR började det kännas lite konstigt.. Jag kunde inte sätta fingret på VAD det var, men det var nånting..
Den timmen det tar att åka hem från marina så hann jag prata med både Tesse och Jenni, och om jag minns rätt så berättade jag om min dåliga känsla och, om jag minns rätt som sagt, så sa bägge två att jag borde häva det hela och lämna tillbaka K..
Väl hemma så bara växte allt och skiten började..!!
K fick en mysig bur med massa filtar att ha sitt krypin i, men hon lämnade för allt i världen INTE buren.. Där stog den, öppen i flera timmar, men hon gick banne mig inte ut.. Jag försökte locka ut henne, men det gick inte heller.. Jag fick alltså lufta ut henne ur buren, och så fort jag kom nära med handen så la hon sig platt och kissade ner sig.. På med halsbandet och gå ut genom dörren, ja det låter enkelt och ganska självklart, men det var det inte.. K vägrade röra sig ur fläcken, låg bara platt på golvet.. ja men då fick jag lyfta ut henne då, för ut måste man ju.. Men det var samma visa där, hon tvärvägrade att gå.. Jag fick locka och pocka, och slita och dra, men hon rörde sig inte ur fläcken, förutom när hon smög mot en buske, för att sen lixom gömma sig där.. Hon bara STOG där under buskens grenar..!!
Tro nu inte att det ens fanns på kartan att K skulle göra ifrån sig ute, nej nej.. Men tro för all del inte att hon skulle pinka överallt inne heller.. Jag har aldrig varit med om att en hund vid ETT års ålder inte har kiss/bajs kopplingar till gräs..!! Första dagarna kissade hon BARA när jag tog i henne när kopplet skulle på..
Varje gång man närmade sig henne så kastade hon sig på rygg och blottade buken, eller la sig platt på mage..
Visst kan det väl vara drygt att byta hem och hamna hos folk man inte känner, men det här var allt annat än normalt..!
Det lilla hon gick, för mest stod hon bara stilla, och hon kunde då banne mig stå helt stilla och bara skaka i 20 minuter, hur som helst, när hon gick, så gick hon så sakta att man kunde se knäskålarna hoppa ur led, och hon började lyfta på bakbenen..
Så så mycket för den enkla och PL-fria hunden..!!
För att inte skriva en hel långkörare så tar jag bara med lite grann, så det du läser är en bråkdel av problemen om man säger så..
K vill helst vara i famnen hela tiden, och står man och väntar ut henne ute så kan hon ibland smyga sig fram till en och stå och klänga på benen.. Hon är alltså van att mest bli buren, men jag är inte den som vill mata på hennes svaghet och osäkerhet, så jag tar inte upp henne i famnen mer än när vi ska gå ut, eftersom hon inte går på egen maskin.. trots att hon inte gjort ifrån sig ute en enda gång, så går jag ju ut med henne som om hon vore en liten valp.. Det har varit bra, för nu vågar hon gå på vissa ställen på gräsmattan, och det är ett framsteg från att vägrat gå ÖHT..
K är alltså en sådan hund som måste ha antingen människors närhet, eller närhet från en annan hund, konstant, för att fungera.. Inte för att fungera normalt, för hon kommer med all säkerhet aldrig bli normal, men hon får lite självförtroende i samband med närhet av andra, hon iglar alltså..
Jag tycker så OTROLIGT synd om den här lilla hunden, hon mår verkligen INTE bra, och hon kommer förmodligen aldrig må bra heller.. Hon är för svag, vek, osäker och RÄDD..
Det är så ledsamt att bara skriva om det här, ännu mer ledsamt att jag måste se den där stackars lilla trasan varje dag =(
Hon ska tillbaka till helsingborg, jag kan inte ha en sådan hund, jag har varken tid, tålamod, ork eller intresse för en sådan problemhund, dessutom skulle jag inte kunna ha en sådan hund och med gott samvete hålla den kvar i livet när den är så där..
Så jag hoppas VERKLIGEN att ägarn tar bort henne sen som hon sa att hon ska göra, för det vore verkligen bäst för henne.. Då slipper hon vara rädd och osäker, hon slipper leva ett riktigt jävla SKITliv, för det är det hon gör med den mentaliteten (för att inte tala om knäna som säkert gör ont)..
Jag får ta och avrunda här, kanske fyller på en annan gång, men det är iaf så det ligger till med trasan som skulle vara frisk och så himla enkel..!! =/
Jag ska försöka att fatta mig så "kort" som det går..
Jag pratade med K´s ägare i telefon, fick förklarat för mig att hunden är si och så här.. Marina som känner personen i fråga, OCH har träffat hunden (och familjens andra 4 hundar) innan förklarade K som vilken normal hund som helst..
Jag gjorde mkt utställningsplaner, Det skulle ju bli så otroligt bra..!!
Tiden gick och det blev dags att åka till Helsingborg.. Resan dit var bra, och allt gick smidigt.. Checkade in på hotellet och drog till ägaren för att träffa K.. Väl på plats såg vi inte mycket av henne då hon mest gömde sig då ägarens syster var där med sin dryga och hetsiga amstaff som inte kunde låta lilla K vara ifred.. Och när amstaffen var ute ur bilden så klängde K mest på ägarens dotter..
Men ägaren förklarade att K är PL-fri och en väldigt lugn och enkel hund, det är ingen kompliserat med henne, typ..
Klockan blev mycket och vi drog tillbaka till hotellet..
Dagen efter var det dags för utställning innan vi åkte hem.. K var där, och var lite klängig och stod mest still och bara var, ja om inte dottern igen hade K i famnen dvs. Där var hon mest, som en liten accessoar nästan.
varken jag eller Marina reagerade vidare mkt på hennes beteende då, det var ju folk och hundar precis överallt, och vissa gjorde utfall till höger och vänster, klart att en liten skit kan bli lite osäker eller låg..
Hundarna ställdes och vi packade in oss i bilen för att åka hemmåt.. Vägen till bilen var en pers.. Mycket att släpa på, samt en hund (K alltså) som inte riktigt ville gå, det blev en del släpande, en del stannande, en del lockande, en del fräsande. Men vi kom fram till bilen och kunde bege oss.
Vi stannade efter vägen på ett ställe och lät hundarna pinka.. Pysen pinkade lite här och där, K gick bara i hans fotspår, men kissade inget.. -Jaha sa jag, skyll dig själv du!
In i bilen igen, och åka vidare..
Vi kom fram till Marina och hon och Pysen droppades av och jag fortsatte min resa hem.
Redan DÄR började det kännas lite konstigt.. Jag kunde inte sätta fingret på VAD det var, men det var nånting..
Den timmen det tar att åka hem från marina så hann jag prata med både Tesse och Jenni, och om jag minns rätt så berättade jag om min dåliga känsla och, om jag minns rätt som sagt, så sa bägge två att jag borde häva det hela och lämna tillbaka K..
Väl hemma så bara växte allt och skiten började..!!
K fick en mysig bur med massa filtar att ha sitt krypin i, men hon lämnade för allt i världen INTE buren.. Där stog den, öppen i flera timmar, men hon gick banne mig inte ut.. Jag försökte locka ut henne, men det gick inte heller.. Jag fick alltså lufta ut henne ur buren, och så fort jag kom nära med handen så la hon sig platt och kissade ner sig.. På med halsbandet och gå ut genom dörren, ja det låter enkelt och ganska självklart, men det var det inte.. K vägrade röra sig ur fläcken, låg bara platt på golvet.. ja men då fick jag lyfta ut henne då, för ut måste man ju.. Men det var samma visa där, hon tvärvägrade att gå.. Jag fick locka och pocka, och slita och dra, men hon rörde sig inte ur fläcken, förutom när hon smög mot en buske, för att sen lixom gömma sig där.. Hon bara STOG där under buskens grenar..!!
Tro nu inte att det ens fanns på kartan att K skulle göra ifrån sig ute, nej nej.. Men tro för all del inte att hon skulle pinka överallt inne heller.. Jag har aldrig varit med om att en hund vid ETT års ålder inte har kiss/bajs kopplingar till gräs..!! Första dagarna kissade hon BARA när jag tog i henne när kopplet skulle på..
Varje gång man närmade sig henne så kastade hon sig på rygg och blottade buken, eller la sig platt på mage..
Visst kan det väl vara drygt att byta hem och hamna hos folk man inte känner, men det här var allt annat än normalt..!
Det lilla hon gick, för mest stod hon bara stilla, och hon kunde då banne mig stå helt stilla och bara skaka i 20 minuter, hur som helst, när hon gick, så gick hon så sakta att man kunde se knäskålarna hoppa ur led, och hon började lyfta på bakbenen..
Så så mycket för den enkla och PL-fria hunden..!!
För att inte skriva en hel långkörare så tar jag bara med lite grann, så det du läser är en bråkdel av problemen om man säger så..
K vill helst vara i famnen hela tiden, och står man och väntar ut henne ute så kan hon ibland smyga sig fram till en och stå och klänga på benen.. Hon är alltså van att mest bli buren, men jag är inte den som vill mata på hennes svaghet och osäkerhet, så jag tar inte upp henne i famnen mer än när vi ska gå ut, eftersom hon inte går på egen maskin.. trots att hon inte gjort ifrån sig ute en enda gång, så går jag ju ut med henne som om hon vore en liten valp.. Det har varit bra, för nu vågar hon gå på vissa ställen på gräsmattan, och det är ett framsteg från att vägrat gå ÖHT..
K är alltså en sådan hund som måste ha antingen människors närhet, eller närhet från en annan hund, konstant, för att fungera.. Inte för att fungera normalt, för hon kommer med all säkerhet aldrig bli normal, men hon får lite självförtroende i samband med närhet av andra, hon iglar alltså..
Jag tycker så OTROLIGT synd om den här lilla hunden, hon mår verkligen INTE bra, och hon kommer förmodligen aldrig må bra heller.. Hon är för svag, vek, osäker och RÄDD..
Det är så ledsamt att bara skriva om det här, ännu mer ledsamt att jag måste se den där stackars lilla trasan varje dag =(
Hon ska tillbaka till helsingborg, jag kan inte ha en sådan hund, jag har varken tid, tålamod, ork eller intresse för en sådan problemhund, dessutom skulle jag inte kunna ha en sådan hund och med gott samvete hålla den kvar i livet när den är så där..
Så jag hoppas VERKLIGEN att ägarn tar bort henne sen som hon sa att hon ska göra, för det vore verkligen bäst för henne.. Då slipper hon vara rädd och osäker, hon slipper leva ett riktigt jävla SKITliv, för det är det hon gör med den mentaliteten (för att inte tala om knäna som säkert gör ont)..
Jag får ta och avrunda här, kanske fyller på en annan gång, men det är iaf så det ligger till med trasan som skulle vara frisk och så himla enkel..!! =/
Kommentarer
Postat av: chockox
Så ledsen för din skull, o så jävla tråkigt det hela :( o synd man inte såg eller visste det innan man satte sig o åkte den helvetes jävla långa vägen..
Postat av: Madness
JA..!! Men vafan, man ska se det från den ljusa sidan, vi fick se lite av sverige, prova på Helsingborgs mest vidriga sängar, se vad som går och inte går på utställning i dom krokarna, skavsår i öronen av dialekten, mest av allt fick vi längta och UPPSKATTA våra egna hem och hålor.. hahaha..
Sen lärde jag mig att ALDRIG mer ta hem en vuxen hund som jag inte VERKLIGEN synat i sömmarna.. ;)
Postat av: Jelena
Nackdelen när folk tror att dessa hundar är accessoarer som man kan bära runt i en väska hela dagarna. Det är ju en hund för fanken och den ska gå själv. Nä jag tycker det är så synd om hunden av det lilla lilla jag såg på filmen.
Puss
Postat av: Madness
Ja Jelena, det är VERKLIGEN synd om hunden..!! Så jag hoppas att ägarn låter henne somna in sen, för det är inte ett värdigt liv för NÅN att vara så rädd och osäker.. =/
Trackback
