Inte fan blir det nå bättre..
jag har just upptäckt lite mer kala fläckar i skallen.. Inga stora, förutom dom stora som blir större, men den nyaste jag hittade nyss sitter bara några centimeter från hårfästet i pannan.. Och som det ser ut nu så är det inte långt kvar tills jag mer eller mindre blir tvungen till att raka av mig håret jag har kvar..
Det känns lite halv trist, på ett sätt vill jag raka av allt redan nu, men gubben säger att jag borde vänta, för det kan ju vända, och växa ut igen, men fläckarna blir större, och fler, så jag har inte så stort hopp om att det ska vända..
Samtidigt försöker jag bli vän med tanken att skaffa peruk, men det känns inge vidare.. Överallt läser jag om folk som har problem med sina peruker, det blir varmt och dom svettas så att peruktejpen lossnar osv..
Jag vill inte vara den där personen som måste använda peruk, samtidigt som det kan vara bra att ha en peruk, ifall man skulle vilja dölja huvudet med annat än sjalar.. Fan oxå, jag som tyckte att jag hade nog med skit, så det här är ju egentligen det sista jag behöver..
Snart 27 år gammal, och tappar håret.. Jag som alltid retat alla andra (karlar) när dom blir tunnhåriga och får hårfästen som kryper alt längre bak.. Så nu är det jag som står med långnäsa och får skämmas..
Fast jag gräver ju inte ner mig för det, jag menar, det kunde ju varit värre, det kunde ha varit en arm eller ett ben som trillar av, eller tänderna.. Så man ska väl vara glad över att det "bara" är håret som ändå kan växa ut igen..
Och så kliar det i hårbotten till och från så jag håller på att bli galen.. Så blir det med den här sjukdomen, håret trillar av, det kliar till förbannelse vissa dagar, och man får snygga böld liknande utslag..
Det är tur att jag har min gubbe som stöd, och det är tur att han kommer stå vid min sida genom detta.. Det är säkert SKIT drygt för honom att höra mitt tjat var eviga dag om fläckar som växer, nya fläckar som jag hittar, tanken på peruk and what not.. han har fått höra skiten i 2 månader, och mer kommer det bli..
Det kommer ju oxå bli han som får hjälpa mig när håret ska rakas..
Tankarna smyger upp på mig ibland och jag tänker att "Fan, han kommer ju tycka att jag är så ful utan hår, han kommer skratta, och han kommer skämmas att gå med mig ute bland folk.." Fast samtidigt så vet jag att så inte är fallet, men ja, min hjärna våldtas av dom tankarna likförbannat iaf..
Och pappa då, kul att ha en dotter som är 21 år yngre, men tappar håret före.. men han kommer oxå stötta mig, på sitt egna speciella vis.. Mamma oxå.. mamma är bra, för hon får alt att verka lätt som en plätt, hon ser alltid ngt positivt i saker och kommer alltid med massa tips och ljusglimtar när saker är pissigt..
Jag och mamma har ringt varandra ett par ggr idag, men missat varann varje gång, haha.. jag ringer, inget svar, sen ringer hon och jag har missat samta, jag ringer upp igen, inget svar och sen har jag missat samtal.. så har det sett ut mer eller mindre hela kvällen.. Ville ju berätta för henne, uppdatera lite, och se hur hon mår, om hon är bättre efter operationen.. Men imorn kanske det går bättre =)
nu blev det bara gnäll, iofs som vanligt typ, men nu känner jag att det vart värre än normalt..
ja just ja, Putte stryker runt här fortfarande... jag håller på att bli galen, mer än jag redan är.. jisses..
Nej, god natt..
Det känns lite halv trist, på ett sätt vill jag raka av allt redan nu, men gubben säger att jag borde vänta, för det kan ju vända, och växa ut igen, men fläckarna blir större, och fler, så jag har inte så stort hopp om att det ska vända..
Samtidigt försöker jag bli vän med tanken att skaffa peruk, men det känns inge vidare.. Överallt läser jag om folk som har problem med sina peruker, det blir varmt och dom svettas så att peruktejpen lossnar osv..
Jag vill inte vara den där personen som måste använda peruk, samtidigt som det kan vara bra att ha en peruk, ifall man skulle vilja dölja huvudet med annat än sjalar.. Fan oxå, jag som tyckte att jag hade nog med skit, så det här är ju egentligen det sista jag behöver..
Snart 27 år gammal, och tappar håret.. Jag som alltid retat alla andra (karlar) när dom blir tunnhåriga och får hårfästen som kryper alt längre bak.. Så nu är det jag som står med långnäsa och får skämmas..
Fast jag gräver ju inte ner mig för det, jag menar, det kunde ju varit värre, det kunde ha varit en arm eller ett ben som trillar av, eller tänderna.. Så man ska väl vara glad över att det "bara" är håret som ändå kan växa ut igen..
Och så kliar det i hårbotten till och från så jag håller på att bli galen.. Så blir det med den här sjukdomen, håret trillar av, det kliar till förbannelse vissa dagar, och man får snygga böld liknande utslag..
Det är tur att jag har min gubbe som stöd, och det är tur att han kommer stå vid min sida genom detta.. Det är säkert SKIT drygt för honom att höra mitt tjat var eviga dag om fläckar som växer, nya fläckar som jag hittar, tanken på peruk and what not.. han har fått höra skiten i 2 månader, och mer kommer det bli..
Det kommer ju oxå bli han som får hjälpa mig när håret ska rakas..
Tankarna smyger upp på mig ibland och jag tänker att "Fan, han kommer ju tycka att jag är så ful utan hår, han kommer skratta, och han kommer skämmas att gå med mig ute bland folk.." Fast samtidigt så vet jag att så inte är fallet, men ja, min hjärna våldtas av dom tankarna likförbannat iaf..
Och pappa då, kul att ha en dotter som är 21 år yngre, men tappar håret före.. men han kommer oxå stötta mig, på sitt egna speciella vis.. Mamma oxå.. mamma är bra, för hon får alt att verka lätt som en plätt, hon ser alltid ngt positivt i saker och kommer alltid med massa tips och ljusglimtar när saker är pissigt..
Jag och mamma har ringt varandra ett par ggr idag, men missat varann varje gång, haha.. jag ringer, inget svar, sen ringer hon och jag har missat samta, jag ringer upp igen, inget svar och sen har jag missat samtal.. så har det sett ut mer eller mindre hela kvällen.. Ville ju berätta för henne, uppdatera lite, och se hur hon mår, om hon är bättre efter operationen.. Men imorn kanske det går bättre =)
nu blev det bara gnäll, iofs som vanligt typ, men nu känner jag att det vart värre än normalt..
ja just ja, Putte stryker runt här fortfarande... jag håller på att bli galen, mer än jag redan är.. jisses..
Nej, god natt..
Kommentarer
Trackback
