Ingen rast, ingen ro..
Ja så har dagen varit.. Fixat och pulat med lite saker, men så gick det fel och jag vart rasande..
Men då tittade solen fram och jag passade på att klippa gräset, sen var det vara att kratta, och rensa lite ogräs..
Så man har ju haft att göra idag iaf.. Och skönt som bara den att solen kom fram, det är man ju inte bortskämd med längre om man säger så..
På torsdag ska vi visst få besök av staffarnas uppfödare som ska semestra i dalarna, sen mot hegen så drar jag och Extra på semester till Bålsta, det ska bli nice som fan, hoppas bara på bra väder så att pullan kan bada =)
Iofs kanju hon bada iaf, men det är ingen höjdare att övervaka henne i poolen om det inte är så varmt och soligt..
Så ska ju mamma komma förbi då oxå, kul =) ska väl försöka fixa till hennes dator, hon är ju inte så duktig på datorer och har väl lyckats instalera nåt jävla skit som hon inte borde gjort.. hehe.. Hoppas det är bra väder så hon kan passa på att bada i poolen hos pappa hon oxå..
Det känns så skönt nu när man är äldre och föräldrarna faktiskt KAN umgås med varandra utan att bli osams.. Eller det har ju funkat sen jag va runt 15 år, så det är ju ett tag, men jag minns hur det var när jag var liten, ständiga bråk och gliringar så fort dom träffades eller pratade med varandra i telefon..
Mina föräldrar är så bra, pappa står mig närmast, jag har alltid varit pappas flicka, jag älskar dom båda två, fast på olika vis..
Mamma är som en kompis, det går att prata med henne om ALLT verkligen, och det har alltid varit jätte skönt..
Speciellt när jag var yngre och berättade mina snedsteg för henne, som det där med droger och skit, och hon tog det så bra, flippade inte ur som många andras föräldrar, för mamma litade på mig, hon visste att hon inte behövde oroa sig..
Min mamma är bra, hon är stark och vis, så vill jag oxå vara, så jag ser verkligen upp till henne..
Hon är ju speciell, såklart, men på sitt vis som jag har börjat tycka så mycket mer om så sista tiden..
Vi har haft det ryckigt och knöligt under uppväxten, men alla kan ju ändra sig, och det har vi gjort båda två, till det bättre såklart =)
Pappa är min förebild på nåt vis, han är alltid så stark och kan fixa allt, han är så händig och har lösningar på det mesta..
Att be min pappa om hjälp, JÄMT, faller sig lixom naturigt.. Och det spelar ingen roll vad jag än ber om för hjälp, han försöker alltid fixa och ordna så gott han kan.. Och jag vet att han tycker om det, fast han ibland svär och suckar, men man ser det i hans ögon att han tycker om att hjälpa till.. Det kan vara småsaker som att skära till ett däck som hundarna ska dra, eller byta lampa på bilen, eller när han satte reflexer på Extras sele efter att vi var centimetrar ifrån att bli påkörda..
Jag tror att han är lika "beroende" av att hjälpa, som jag är av att få hans hjälp..
Nu sitter pappa säkert och skakar på huvudet och svär säkert lite, samtidigt som han skrattar så där som han gör när han inte vill erkänna eller bli avslöjad, för han VET att jag har så jävla rätt.. =)
Med pappa var det samma visa, uppförsbacke så det visslat om det, men både han och jag har mognat, och nu är det sällan uppförsbackar längre..
Jag önskar att jag kunde ge tillbaka lika mycket som jag får och fått av mina föräldrar.. Eftersom inte pengar växer på träd i min trädgård så vet jag inte hur jag ska gå till väga, men det kommer, var sak har sin tid..
bla bla bla, mycket svammel.. Det jag ville få fram är att jag älskar mina föräldrar (ja min syster oxå såklart) så mycket att jag ibland gråter av blotta tanken att dom faktiskt KAN dö.. SKit larvigt jag vet, men jag har blivit så blödig på äldre dagar.. Nästan så man få skämmas lite.. haha..
Tex. pappa ringer mig VARJE dag efter jobbet, och det brukar ske på ungefär samma tid varje dag, så när han inte ringer, och det kanske går en timme extra så blir jag atid orolig och måste ringa och se att han lever.. Iband har han ju inte hunnit hem och svarar därför inte i mobilen (som han lämnar hemma), och då sitter jag oftast som på nålar tills han ringer upp.. Det är jätte drygt, men ja, jag kan inte rå för det..
Fan nu svävade jag iväg igen.. Lär ändå ge mig nu, ut med Extra, duscha och sen ner under täcket och läsa bok..
God natt..
Men då tittade solen fram och jag passade på att klippa gräset, sen var det vara att kratta, och rensa lite ogräs..
Så man har ju haft att göra idag iaf.. Och skönt som bara den att solen kom fram, det är man ju inte bortskämd med längre om man säger så..
På torsdag ska vi visst få besök av staffarnas uppfödare som ska semestra i dalarna, sen mot hegen så drar jag och Extra på semester till Bålsta, det ska bli nice som fan, hoppas bara på bra väder så att pullan kan bada =)
Iofs kanju hon bada iaf, men det är ingen höjdare att övervaka henne i poolen om det inte är så varmt och soligt..
Så ska ju mamma komma förbi då oxå, kul =) ska väl försöka fixa till hennes dator, hon är ju inte så duktig på datorer och har väl lyckats instalera nåt jävla skit som hon inte borde gjort.. hehe.. Hoppas det är bra väder så hon kan passa på att bada i poolen hos pappa hon oxå..
Det känns så skönt nu när man är äldre och föräldrarna faktiskt KAN umgås med varandra utan att bli osams.. Eller det har ju funkat sen jag va runt 15 år, så det är ju ett tag, men jag minns hur det var när jag var liten, ständiga bråk och gliringar så fort dom träffades eller pratade med varandra i telefon..
Mina föräldrar är så bra, pappa står mig närmast, jag har alltid varit pappas flicka, jag älskar dom båda två, fast på olika vis..
Mamma är som en kompis, det går att prata med henne om ALLT verkligen, och det har alltid varit jätte skönt..
Speciellt när jag var yngre och berättade mina snedsteg för henne, som det där med droger och skit, och hon tog det så bra, flippade inte ur som många andras föräldrar, för mamma litade på mig, hon visste att hon inte behövde oroa sig..
Min mamma är bra, hon är stark och vis, så vill jag oxå vara, så jag ser verkligen upp till henne..
Hon är ju speciell, såklart, men på sitt vis som jag har börjat tycka så mycket mer om så sista tiden..
Vi har haft det ryckigt och knöligt under uppväxten, men alla kan ju ändra sig, och det har vi gjort båda två, till det bättre såklart =)
Pappa är min förebild på nåt vis, han är alltid så stark och kan fixa allt, han är så händig och har lösningar på det mesta..
Att be min pappa om hjälp, JÄMT, faller sig lixom naturigt.. Och det spelar ingen roll vad jag än ber om för hjälp, han försöker alltid fixa och ordna så gott han kan.. Och jag vet att han tycker om det, fast han ibland svär och suckar, men man ser det i hans ögon att han tycker om att hjälpa till.. Det kan vara småsaker som att skära till ett däck som hundarna ska dra, eller byta lampa på bilen, eller när han satte reflexer på Extras sele efter att vi var centimetrar ifrån att bli påkörda..
Jag tror att han är lika "beroende" av att hjälpa, som jag är av att få hans hjälp..
Nu sitter pappa säkert och skakar på huvudet och svär säkert lite, samtidigt som han skrattar så där som han gör när han inte vill erkänna eller bli avslöjad, för han VET att jag har så jävla rätt.. =)
Med pappa var det samma visa, uppförsbacke så det visslat om det, men både han och jag har mognat, och nu är det sällan uppförsbackar längre..
Jag önskar att jag kunde ge tillbaka lika mycket som jag får och fått av mina föräldrar.. Eftersom inte pengar växer på träd i min trädgård så vet jag inte hur jag ska gå till väga, men det kommer, var sak har sin tid..
bla bla bla, mycket svammel.. Det jag ville få fram är att jag älskar mina föräldrar (ja min syster oxå såklart) så mycket att jag ibland gråter av blotta tanken att dom faktiskt KAN dö.. SKit larvigt jag vet, men jag har blivit så blödig på äldre dagar.. Nästan så man få skämmas lite.. haha..
Tex. pappa ringer mig VARJE dag efter jobbet, och det brukar ske på ungefär samma tid varje dag, så när han inte ringer, och det kanske går en timme extra så blir jag atid orolig och måste ringa och se att han lever.. Iband har han ju inte hunnit hem och svarar därför inte i mobilen (som han lämnar hemma), och då sitter jag oftast som på nålar tills han ringer upp.. Det är jätte drygt, men ja, jag kan inte rå för det..
Fan nu svävade jag iväg igen.. Lär ändå ge mig nu, ut med Extra, duscha och sen ner under täcket och läsa bok..
God natt..
Kommentarer
Trackback
